10 dagar och en överokupperad vecka (!)
Tänkte bara skriva ett kort inlägg innan jag går och lägger mig, sjukt trött som jag är. Idag pratade jag med Felix via Skype, annars har det inte hänt något direkt. Det var supertrevligt och vi ska höras lite imorgon också. Sorry att jag inte kunde prata mer ikväll, men klockan drog iväg och nu är det sent och dags för lilla mig att sova min skönhetssömn.
'
Det är alltid trevligt med lite svenska röster ibland och hoppas förövrigt att jag skall ha tid att planera in en resa till Anna så snarast som möjligt. Också hoppas jag på att de här sentimentala känslorna lägger sig en bit och inte stör mig i mitt tänkande på andra, mycket viktigare saker för tillfället, som till exempel vad som skall hända denna vecka. Tisdagen är fylld med sprort-festivalen i skolan och Fredagen är det en enda röra av skolans riktiga Kulturfestival. Det kommer att bli jättetrevligt, det är jag säker på.
'
Nu skall jag krypa ner i sängen och sova... god natt på er.
'
mata ne~
nu har jag gått och blivit sentimental (!)
dagen har bestått av som vanligt en helt vanlig skoldag, men samtidigt har jag inte kunnat tränga undan tankarna på saker som har kommit upp i minnet den senaste tiden. mycket olika saker har börjat kastas omkring i min lilla hjärna. ändå sedan jag fick mailet från min bästa kompis i lågstadiet har jag inte kunnat sluta tänka på saker som jag kan minnas vi har gjort tillsammans, saker som hände när vi var små. varje gång jag tänker på de minnena fylls jag av både positiva och negativa känslor. inget kommer att bli det samma igen, det vet jag redan. men ändå hoppas jag på något sätt att det ändå ska lösa sig så småning om, och att man i alla fall kunde hålla kontakten någorlunda. <
div>också alla människor där hemma som jag saknar och tänker på. hur har alla det, egentligen. jag har det bra, men tänker mycket hela tiden. man kan säga att jag nog aldrig tänkt så här mycket i hela mitt liv, inte förrän jag tog steget att åka till andra sidan jorden i 10 månader.
snart är det dags att räkna ner till 4 månader kvar i detta land. ibland tänker jag; gud vad jag vill att tiden skall gå fortare... eftersom jag trivs så bra hemma och känner att det skulle vara jätteskönt att få komma hem lite. men samtidigt så kan jag ju inte säga till mig själv att jag verkligen vill åka hem. jag kan heller inte säga att jag kommer att bara känna mig lättat eller glad när jag åker. detta liv jag levt här kommer alltid att vara en del av mig. och et finns inga dåliga erfarenheter med det hela. att längta hit kommer jag förmodligen också att göra, även om det inte blir en lika stor börda. jag vet också att hade jag inte gjort detta, så hade jag ångrat mig som fan.
ibland får man faktiskt lov att vara lite sentimental... bara man rycker upp sig och inte låter det störa en allt för länge...
också att tänka på dåtiden, hur allting varit en gång i tiden... det känns som att det kommer med tiden. jag har ju aldrig varit ett dugg sentimental, varför detta sentimentala sinne kommer just i detta skede, det har jag ingen aning om. kanske det handlar om mognad, eller erfarenheter. kanske det handlar om saker som jag drömt eller inte fått tillräckligt mycket av. kanske handlar det om saknaden eller att jag tänker på saker som gör mig riktigt glad bara för att jag behöver det just nu. jag vet inte vad det beror på, men något måste det ju bero på... vad det än är, så känner jag mig väldigt vuxen och självständig helt plötsligt.
nu skall jag ta en paus för att vila ut mig och sedan utstå en dag till i skolan. hoppas på glada kompisar och en vaken hjärna imorgon.
godnatt ~
stjärnhimmel utan stjärnor
¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
. stjärnfall . fenomen . glitter . tapeter . kometer . ödeläggelse . katastrof . vrål . sprak . eld . ljus . mörker . tystnad .
¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
alla lever vi i denna värld
tänk vad fantastiskt egentligen , med alla människor
<
div style="text-align: center;">som är så unika
¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
tystnaden kommer
jag har saknat den
fast att den alltid
funnits där för mig.
.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.
ame futte, ji katamaru
ibland längtar jag till vintern, och att allt detta skall vara över. allt detta olidliga väntande och saknande. men jag vet också att det faktiskt inte är det jag borde göra. jag borde ta till vara på tiden jag har kvar, istället för att tänka på tiden efter. ibland måste man tänka på nuet istället för framtiden, hur svårt det än må vara. allting är inte lätt första gången man gör något, och man kan heller inte förvänta sig en 'big success'. men håller man kvar och är positiv så får man till slut det man önskar. men varför är det så svårt att fokusera?
mörker och ljus flätas samman till en m
assa, det är så vi vill ha det. man kan inte utesluta det ena för att få det andra, då slutar det med att man mister alltihop.
himlen är ett mysterium som aldrig kommer att lösas. ett mysterium med krafter som är underbara. de kan få mig att tappa andan, få tårar i ögonen, känna mig yr, känna mig älskad, känna mig ensam, få ett klot av lycka i magen och också känna hoppet sjunka eller höjas...
himlen är det bästa jag vet, och så kommer det alltid att vara...
Ta vara på tiden du har kvar, jag ska försöka med det...
