nu har jag gått och blivit sentimental (!)
dagen har bestått av som vanligt en helt vanlig skoldag, men samtidigt har jag inte kunnat tränga undan tankarna på saker som har kommit upp i minnet den senaste tiden. mycket olika saker har börjat kastas omkring i min lilla hjärna. ändå sedan jag fick mailet från min bästa kompis i lågstadiet har jag inte kunnat sluta tänka på saker som jag kan minnas vi har gjort tillsammans, saker som hände när vi var små. varje gång jag tänker på de minnena fylls jag av både positiva och negativa känslor. inget kommer att bli det samma igen, det vet jag redan. men ändå hoppas jag på något sätt att det ändå ska lösa sig så småning om, och att man i alla fall kunde hålla kontakten någorlunda. <
div>också alla människor där hemma som jag saknar och tänker på. hur har alla det, egentligen. jag har det bra, men tänker mycket hela tiden. man kan säga att jag nog aldrig tänkt så här mycket i hela mitt liv, inte förrän jag tog steget att åka till andra sidan jorden i 10 månader.
snart är det dags att räkna ner till 4 månader kvar i detta land. ibland tänker jag; gud vad jag vill att tiden skall gå fortare... eftersom jag trivs så bra hemma och känner att det skulle vara jätteskönt att få komma hem lite. men samtidigt så kan jag ju inte säga till mig själv att jag verkligen vill åka hem. jag kan heller inte säga att jag kommer att bara känna mig lättat eller glad när jag åker. detta liv jag levt här kommer alltid att vara en del av mig. och et finns inga dåliga erfarenheter med det hela. att längta hit kommer jag förmodligen också att göra, även om det inte blir en lika stor börda. jag vet också att hade jag inte gjort detta, så hade jag ångrat mig som fan.
ibland får man faktiskt lov att vara lite sentimental... bara man rycker upp sig och inte låter det störa en allt för länge...
också att tänka på dåtiden, hur allting varit en gång i tiden... det känns som att det kommer med tiden. jag har ju aldrig varit ett dugg sentimental, varför detta sentimentala sinne kommer just i detta skede, det har jag ingen aning om. kanske det handlar om mognad, eller erfarenheter. kanske det handlar om saker som jag drömt eller inte fått tillräckligt mycket av. kanske handlar det om saknaden eller att jag tänker på saker som gör mig riktigt glad bara för att jag behöver det just nu. jag vet inte vad det beror på, men något måste det ju bero på... vad det än är, så känner jag mig väldigt vuxen och självständig helt plötsligt.
nu skall jag ta en paus för att vila ut mig och sedan utstå en dag till i skolan. hoppas på glada kompisar och en vaken hjärna imorgon.
godnatt ~
Kommentarer
Trackback
